Arabesques

Jan Sandström har gett den kurdiska kärlekssången Fatima en varsamt musikalisk dräkt. Musiken är komponerad av Ibrahim Xayat med text av Ahmed Hardi. Jan Sandström berättar: “Vad leder en konstnär till de tavlor han ska måla, eller en kompositör till de stycken han ska skriva? Oförutsedda händelser, en inre längtan, eller kanske båda.” Återkommande för mycket av Sandströms körmusik är dock idén om att föra vidare tidigare sjungna sånger och texter om tro, hopp och kärlek; Den irländske pojken Shaun McLaughlins Across the Bridge of Hope, prästen Johan Märaks jojk om frälsningen förd med vinden – eller som nu den gamla kurdiska kärlekssången till Fatima.
Det sägs att Lilit var Adams första hustru, men hon var precis som Adam självständigt formad ur lera av Gud och välsignad med den fria viljan. Så när hon vägrade lyda Adams order ersattes hon av Eva som formades av Adams revben och inte fick en fri vilja. Mats Larsson Gothe har i Lilits återkomst försökt att skapa sin egen musik i ett starkt förhållande till den arabiska. Förutom det arabiska slagverksinstrumentet Riq och ett användande av arabiska skalor (maqam), så utgår han från ett svenskt körideal. Kompositionen blir således en egen musikalisk värld som inte eftersträvar att imitera arabisk musik, utan den tolkar texten utifrån intrycken av en arabisk ljudvärld, allt filtrerat genom en svensk tonsättares hjärna och penna.
Lasse Thoresens Mon Dieu (Min Gud) är baserad på Bhá’íreligionens heliga skrifter. Han har i denna komposition skapat en glimt in i det eviga och osynliga rike som är gömt i människohjärtat. Detta gestaltas här som en kontinuerlig obruten ström av musik.
Madrigal för fyra sångstämmor med instrument skrev Andre Jolivet 1962. Texten av Max Jacob beskriver människans eviga längtan att bli älskad, av Gud och av livet. I den första satsen frågar sig den mumlande kören varför kärleken alltid innehåller mörker. I nästa sats klagar Guds moder bittert över sin sons offer men satsen slutar i stilla insikt i offrets nödvändighet. Sista satsen blir en kraftfull lovsång till den pärlemorskimrande gryningen och till den gud som bara talar i morgonrodnaden. André Jolivet hade sitt musikaliska ideal i ”musikens magiska ursprung” i de primitiva folkens tusenåriga tradition. Rytmen är en viktig komponent i hans skapande vilket inte minst märks i detta styckes sista sats. Där frigörs en total, utåtriktad energi efter mer inåtvända lågmälda staser.
Le Cantique des Cantiques (1952) av Daniel-Lesure innefattar den åtta kapitel långa samlingen av sexuellt laddad kärlekslyrik som finns bland bibelns böcker. Ibland har man sett det som anstötligt att de här sångerna – en gång i forntiden sjungna i tavernor och vid bröllop – ingår i Den Heliga Skrift. Allvarsamma rabbiner och teologer har försökt lösa problemet genom att säga att det inte handlar om jordisk erotik utan om gudskärleken; att det är fråga om bildspråk, poetiska metaforer. Det hjälper inte. Bilderna som orden manar fram hos läsare och åhörare är ljuvligt jordiska.

Beställ denna CD genom att skicka ett mail med namnet på cd:n samt ditt namn och adress till:
CD@vokalensemblen.se